- Jag vill inte åka till din dumma kompis! skrek Maria till sin mamma.

- Men, Maria! Han har ju en son i din ålder, ni kanske får kul tillsammans, ropade mamman efter sin dotter.

Men Maria lyssnade inte, utan sprang mot ytterdörren med gråten i halsen. Hon smällde igen dörren efter sig och sprang och sprang, hon sprang tills hennes ben inte orkade mer, då stannde hon. Maria tittade sig omkring och upptäckte att en liten hundvalp satt vid hennes fötter. Maria tittade sig omkring en gång till, men kunde inte hitta någon som skulle kunna äga hunden. Hon kollade runt hundens hals men kunde till sin förvåning inte se något halsband eller någon ledtråd till varför hunden inte hade något halsband.

- Vem kan du tillhöra? viskade Maria till hunden. Din ägare måste ju vara här i närheten, fortsatte hon.

Maria gick en bit och hunden följde efter med viftande svans. Maria och hunden gick en liten sväng i området men hittade ändå ingen. Inte först då började Maria undra vad hon skulle göra med den stackars valpen, ägaren måste ju vara väldigt orolig för sin lilla valp.

- Kom, vi går hem till mig och frågar min mamma vad vi ska göra, sa hon till valpen.

Maria och valpen, som hon inte ville ge ett namn eftersom den kunde börja lyda fel namn, gick hem till Maria. Väl hemma hos Maria frågade hon sin mamma:

- Mamma, jag har hittat en bortsprungen valp, ska vi sätta upp lappar i området där jag hittade den?

- Men Maria, vi ska vara hos Bosse om en halvtimme, vi kommer inte hinna att skriva lapparna och sen även sätta upp de, sa mamman lite surt.

- Jamen, om jag fixar en lapp på datorn och sen skriver vi ut ett par stycken, sen tar vi bara bilen och sätter upp de, sa jag upphetsat.

- Nej, vi hinner inte, sa mamma bestämt.

- Då tänker jag inte följa med till Bosse, sa jag.

- Okej då, sa mamma som om hon tyckte det var okej att jag mutade henne.

- Bra, sa jag kort, jag går och fixar en lapp.

Så här såg lapparna ut:

- Mamma! Lappen är klar! ropade Maria ner till mamman.

- Bra, vet du hur du gör för att skriva ut?! ropade mamman tillbaks.

- Ja! Men hur många ska jag ta?! frågade Maria.

- Ta 20 st. sa mamman.

Maria skrev ut 20 lappar och sen rusade hon ner till mamman. Maria och mamman åkte till Björnstigen och satte upp affischerna på träd, stolpar och i affärer. Sen tittade mamman på klockan och kom fram till att det var fem minuter kvar.

- Shit! Vi måste åka, nu! ropade mamma till Maria.

- Okej, sa Maria och hoppade in i bilen.

När de kom fram var det Bosses son som öppnade dörren. Mamma och Bosse hade träffats, men Maria och sonen hade aldrig träffats. Bosses son tog med sig Maria in till hans rum och där satt de länge under en lång och pinsam tystnad. Efter en kvarts tystnad stod inte Bosses son ut längre, han ville prata med den söta Maria, och det gjorde han.

- Ehm.. Ja, jag heter Liam, vad heter du? sa Bosses son till Maria.

- Jag är Maria, fint namn du har, sa Maria lite tyst.

- Tack, ditt namn är också fint, sa Liam och log.

Det blev ännu en tyst paus mellan Liam och Maria, men långt ifrån lika lång paus som den första. Liam reste sig upp och frågade:

- Är du möjligen ihop med någon?

- Nej, hurså? frågade Maria som hade börjat trivas med Liams närvaro.

- Får jag chans på dig? frågade han lite tveksam efter en liten tänke-paus.

Maria stod tyst en stund, men sa till sist:

- Ja.

- Bra, då ska jag visa dig en sak, sa Liam och började gå mot dörren som ledde ut från hans halvt stökiga rum.

Maria följde efter Liam som nu hade börjat smyga ner i källaren. Han sa till Maria att vara så tyst som möjligt eftersom ingen fick veta vart de gick. När de kom ner i källaren tände Liam en ficklampa och sen fortsatte de sin vandring genom den mörka källaren. De kom snart fram till en tunnel av jord, så där hade Liam redan lyckats förbereda så att deras skor stod där. De båda satte på sig sina skor och så gick de in i tunneln. När de gått en stund kom de ut i friska luften, och rakt fraför de låg en stor, tät buske med någon sorts ingång.

- Det här vet bara d och jag om, sa Liam. Inte ens pappa vet om det, jag förberedde det för den gången jag skulle få en tjej.

- Vad fint, sa Maria och följde efter Liam som gick in i busken.

- Nu undrar du kanske varför jag har fixat en hemlig liten buske för bara mig och en tjej och det är för att vi ska kunna göra hemlisar här nere. Men du måste lova att inte berätta för någon, sa Liam med en nästan skrämmande blick.

- Nej då, jag ska inte berätta för någon, sa Maria hastigt.

Inne under busken var det tätt och mysigt, men de gick snart därifrån eftersom Liam visste att maten snart var klar. De gick tillbaka genom tunneln och genom den mörka, nästan skrämmande, källaren. Skorna lämnade de precis där tunneln började, Liam sa att det skulle ordna sig sen. Det visade sig vara tacos till middag, det gillade både Maria och Liam väldigt mycket. Efter maten gick de tillbaka till busken för att prata om intressen och ta reda på mer om varann.

Maria, som grät över att åka till Bosse och Liam, grät nu för att hon skulle åka hem. Hon och Liam hade bytt nummer med varann och det tyckte Maria var skönt. Maria hörde hur det plingade till i mobilen när hon klev innanför dörren. Hon kollade och då var det Liam som hade skickat ett sms till henne. I det stod det:

Saknar dig redan, hoppas att vi kan träffas snart igen. Puss och kram, Liam.

Maria log och svarade:

Saknar dg också, kan åka till dig efter skolan imorgon. Puss :)

- Maria, det är sovdags nu, sa mamma.

- Okej, sa Maria.

Maria gjorde sig i ordning för säng och när hon lagt sig hörde hon ett pling till, Liam hade svarat:

Gör så

Maria svarade:

Godnatt

Sen somnade hon. När hon vaknade nästa dag gick hon upp gjorde sig i ordning för skolan och sen stack hon i väg till skolan. Hon satt nästan hela dagen och tänkte på Liam. Dagen gick i snigel-fart för både Liam och Maria, men när skoldagen äntligen var slut rusade Maria ut i korridoren. Hennes bästis kom fram till henne och frågade om de skulle göra något. Maria svarde bara kort att hon var upptagen, hon tyckte inte att det var läge att tala om att hon hade en kille, så hon bara plockade ihop sina saker och drog i väg till bussen. Hon ringde på hos Liam, men ingen öppnade, så hon gick bort till baksidan av huset för att se om man kunde hitta till busken på något sätt, men där hittade hon inte någon buske, så hon gick tillbaka till framsidan och satte sig på trappan och väntade. En halvtimme senare kom Liam hem.

- Hej Maria! ropade han när han fick syn på henne. Har du suttit här länge?

- Nej då, bara en halvtimme, sa Maria.

- Åhh.. synd att du fick vänta, sa Liam och låste upp dörren. Du behöver inte ta av dig skorna, vi ska ändå till Busken.

Maria tog inte av sig skorna utan gick ner i källaren och genom tunneln. När de klivit in i busken så tittade Liam finurligt på Maria. Han lutade sig framåt och kramade Maria, sen pussade han henne på kinden. Maria hade inte räknat med det, så hon satt alldeles stum och bara stirrade på honom. När Marias mamma ringde och sa att Maria skulle komma hem så gav de varandra en varsin puss och sen gick hon.

Maria kände sig lycklig eftersom hon fått en kille. Maria och Liam lyckades hitta ägaren och hunden hade det bra, de fick en stor hittelön som tack.

SLUT!!!